SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bomb [båm´b] substantiv ~en ~er [båm´b-] bomb·enan­ordning som består av spräng­laddning med tänd­medel och är av­sedd att döda eller skada särsk. om så­dan an­ordning av­sedd att fällas från flyg­plan, i strömlinje­formad behållare med styrfenor, men äv. all­männare mil.tid.JFRcohyponymgranat 1 bombflygbombmålatombombbrandbombsjunkbombsplitterbomben tickande bomben tids­inställd bombbomben exploderadeplanen fällde sina bomber från en mils höjdmånga hus hade än­nu skador efter bomberäv. om mer el. mindre hemma­gjord an­ordning som an­vänds vid attentat etc.bensinbombbrevbomben bomb hade placerats utan­för pubenibl. (förr) om primitiv hand­granat, artilleri­projektil etc.mörsarbombslå ner som en bombseslå ner 1 sedan 1675av ita. bomba med samma betydelse; nära besl. med medeltidslat. bom´bus ’larm’; urspr. ljud­härmande; jfr 1bom 6