SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bomm`a verb ~de ~t bomm·ar1vanligen med partikel, särsk.för, igen, till nog­grant till­sluta byggnad, lägenhet etc., vanligen för längre tid Nolligenbommadbomma till stuganbomma (för/igen/till) (ngt)sedan ca 1730till 1bom 2träffa fel i skytte men äv. i boll­spel etc. sport.JFRcohyponymmissa han bommade grovt på älgenäv. med an­givet målmiss­lyckas med att träffa han skjuter så dåligt att han skulle bomma en ladugårds­vägg på tio meters hålläv. bildligt med avs. på fråga e.d.ge felaktigt svar på den första frågan bommade hanbomma (på ngt), bomma (ngt)sedan 1832till 1bom 6 3vinda (varp) kring varp­bom vid vävning handarb.sese1bom 4 bomma (ngt)sedan 1762till 1bom 4låna pengar, ofta av när­stående person vard.ekon.SYN.synonymvigga hon bommade en hundring av kompisenäv.tigga vard.bomma en cigarrettbomma BELOPP (av ngn)sedan 1934trol. till eng. bummer ’dag­drivare; luffare’ Subst.:vbid1-122784bommande, vbid2-122784bomning (till 1 + 3); bom (till 2)