SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bortre [bårt´-] adjektiv, komp., ingen böjning bort·rebelägen längst bort i förhållande till betraktaren; om den ena av två delar e.d. rum.en dörr i bortre delen av korridoren öppnadespå bortre lång­sidan blåste det kraftigtsedan 1854