SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1boss [bås´] substantiv ~en ~ar boss·entämligen en­väldig ledare officiell el. inofficiell vard.samh.yrk.JFRcohyponymförmancohyponymchef vi måste göra som bossen sägerspec. i politiska samman­hangpartibossboss (för ngn/ngt)sedan 1904av eng. boss med samma betydelse; av nederl. baas ’bas, mäster’, eg. ’far­bror’; jfr 1bas 3
2boss [bås´] substantiv ~et boss·etav­fall vid tröskning jordbr.det yrde boss i ladanäv. ut­vidgatfin­fördelat skräp från naturen när han skulle rensa lingonen var det mest blad och bosssedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. bos; av o­visst urspr.