SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
box`ning substantiv ~en ~ar box·ning·enen kamp­sport mellan två del­tagare som försöker träffa var­andra i an­siktet och på över­kroppen med (de vanligen behandskade) knyt­nävarna och om möjligt slå ner var­andra; vanligen ut­kämpad in­om en av­gränsad in­hägnad (ring) sport.tid.boxningsmatchboxningsringtungviktsboxningboxningens skade­verkningar diskuteras oftaäv. ngt ut­vidgatskuggboxningsedan 1850