tryckår: 2009
bragd
substantiv ~en ~er
bragd·en●utomordentlig prestation eller gärning
ofta sportslig el. på annat sätt förenad med tävling; förr särsk. om gärning präglad av tapperhet och självuppoffring
tid.SYN.synonymstordåd
JFRcohyponymbedriftcohyponymstorverk
bragdmanflygarbragdforskarbragdhjältebragdVM-guldet var en bragdbragd av 53-åring ― räddade tre från att drunknasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. braghþ ’konstfärdigt arbete; knep’, besl. med breghþa ’förvandla; förebrå’, eg. ’hastigt röra’; jfr brås, helbrägda
