SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brigg substantiv ~en ~ar brigg·enett två­mastat segel­fartyg med rå­segel på båda masterna och ett gaffel­segel på den aktre masten sjö.briggriggadbriggtackladbriggen Bluebird of Hullsedan 1765av eng. brig med samma betydelse, förk. av brigantine; av ita. brigantino ’sjörövarskepp’, till briga ’strid’; jfr brigad Flicka från Backafall, briggen Tre Bröder kryssar i kväll i Karibiska sjön.Gabriel Jönsson, Vid vakten (i Flaskpost, 1920)