SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brilje´ra verb ~de ~t brilj·er·arut­märka sig genom att tydligt visa sin skicklighet komm.JFRcohyponymglänsa hon tyckte om att briljera med nya ut­tryckbrassarna briljerade med klack­sparkar och bicykletasbriljera (med ngt/att+V)sedan 1733av fra. briller ’lysa; briljera’; jfr 2briljant Subst.:vbid1-125343briljerande