SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bris substantiv ~en, plur. ~ar el. ~er bris·en(sjö)vind av måttlig styrka tid.landbrissjöbrisen lätt brisfrisk nordlig brisäv. all­männaresvag vind en stilla bris drog genom trädensedan 1794av lågty. brise med samma betydelse; trol. av fra. brise med samma betydelse; av o­visst urspr.