SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brottsling [bråt`s-] substantiv ~en ~ar brotts·ling·enperson som (vanemässigt) begår brott jur.yrk.JFRcohyponymförbrytarecohyponymbandit medbrottslingskattebrottslingvanebrottslinggrova brottslingarlångtidsdömda brottslingarsedan 1794