SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bryta upp´ verb bröt brutit, pres. bryter bryt·er1öppna med våld eller stor kraft Nollbryta upp låsetbryta upp dörrenbryta upp golvetbryta upp ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. bryta up 2lämna ett sällskap el. en till­fällig vistelse­ort Nollvid mid­natt tyckte gästerna det var dags att bryta uppäv. bildligtbryta upp ur ett förhållandebryta uppsedan 1470-taletGamla eller Eriks-KrönikanSubst.:vbid1-126507uppbrytande (till 1), vbid2-126507uppbrytning (till 1); uppbrott (till 2)