SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bryta u´t verb bröt brutit, pres. bryter bryt·er1äv. fast sammansättn., seutbryta börja ge symptom om sjukdom e.d. Nollförkylningen bröt inte ut ordentligt förr­än på mån­dagenäv. all­männarebörja, in­ledas om dramatiskt förlopp e.d. kriget bröt ut 1939bryta ut (TID) (ngnstans)sedan 16442brista ut komm.han bröt ut i en ström av förbannelserbryta ut (i ngt)sedan 1740Subst.:vbid1-126510utbrytande, utbrytning; utbrott