SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bry`te substantiv ~n brytar bryt·enträl med upp­gift att över­vaka an­dra trälar förr i Norden histor.historia.yrk.äv. (senare) om gårdsfogde el. förvaltaresedan 1000-taletrunristad berghäll, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform bryti, eg. ’ngn som styckar och ut­delar (mat)’; besl. med bryta