SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1brä`da substantiv ~n, plur. brädor el. bräder bräd·an1ut­sågat, lång­smalt, brett, relativt tunt stycke trä­virke med förhållandevis stor längd skogsbr.JFRcohyponym1plankacohyponympanel 1 brädbitgolvbrädahusen är in­klädda med panel av sågade bräderäv. om liknande trä­stycke in­gående i byggnad(sdel) o.d.fönsterbrädade två översta bräderna i trappan knarrade all­tidsedan ca 1430 SOU; 1847 i nuv. formSjälens tröstböjnings­form av bräde 2vanligen i sammansättn. skiva som bearbetats för visst ända­mål ofta av trä, nu­mera äv. plast tekn.SYN.synonymbräde 1 gungbrädaritbrädasittbrädaskärbrädatvättbrädatyget måste svalna mot brädan om vecken ska hålla sigsedan 1674Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder och bräder och bräder där och bräder om igen.Povel Ramel, Karl Nilsson (i revyn Alla 4, 1960)
2brä`da verb ~de ~t bräd·aröver­träffa i visst samman­hang med in­slag av (formellt el. informellt) tävlings­moment ngt vard.allmän värderingJFRcohyponymbesegra det är inte många som brädar henne i tennishon blev brädad av en yngre rival och är nu singelbräda ngnsedan 1929jfr bräde 2, ”slå ngn ur brädet” Subst.:vbid1-126692brädande