SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bränn`märka verb brännmärkte brännmärkt, pres. brännmärker bränn|­märk·erut­peka (person eller handling) som klander­värd samh.JFRcohyponymfördöma 1 stor­makten brännmärktes som an­gripareLuther brännmärkte avlats­handelnäv. konkretmärka boskap brännmärka ngn/ngt (som ngn/ngt), brännmärka ngn/ngt (för ngt/att+V/SATS)sedan ca 1750urspr. ’märka med bränn­järn’ Subst.:vbid1-126825brännmärkande, vbid2-126825brännmärkning