SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bränn`punkt substantiv ~en ~er bränn|­punkt·en1punkt där tidigare parallella strålar möts sedan de fallit in vinkel­rätt mot en lins eller spegel optik.SYN.synonymfokus 1 sedan 17592centrum för intresse, händelse­förlopp etc. komm.JFRcohyponymfokus 2 klimat­frågan kom i brännpunkten för den politiska debatten(i) brännpunkten (för ngt)sedan 1792