SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bröt sebryta
bröt substantiv ~en ~ar bröt·enfast­låst timmeranhopning vid flottning histor.skogsbr.JFRcohyponym1bråte brötbildningtimmerbrötsedan 1886jfr run- och fornsv. bröt, eg. ’brytande (i skogs­mark); väg’; till bryta; jfr 1bråte