SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bugg`a verb ~de ~t bugg·ar1dansa bugg dans.de buggande paren trängde bort alla an­dra från dans­golvetibl. äv. all­männaredansa buggasedan 19472(o­lagligt) av­lyssna med riktad eller dold mikrofon el. annan hemlig avlyssningsutrustning radiotekn.bugga en lägenhetbugga en personpolisen fick ut­ökade befogenheter att buggabugga (ngn/ngt)sedan 1986av eng. bug med samma betydelse, till bug ’insekt; skal­bagge’ Subst.:vbid1-762150buggande, vbid2-762150buggning (till 2)