SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bukett [-ket´] substantiv ~en ~er buk·ett·enordnad knippa blommor heminr.JFRcohyponymbunt brudbukettvårbukettvårens första blommor i en vacker bukettofta med an­givande av vilken sorts blommor som in­gårhan skickade en bukett röda rosor till sin älskadeäv.knippa särsk. av grön­saker en bukett persiljaäv. bildligtgrupp av ngt an­genämt en bukett dikter av NNen bukett (av/med ngt), en bukett (ngt)sedan 1716av fra. bouquet med samma betydelse, av fornfra. boschet, diminutiv av bois ’trä; skog’; jfr buske