SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bumerang´ substantiv ~en ~er bumerang·enett kast­vapen i form av en böjd trästav med förmåga att åter­vända till kastaren om den inte träffat ngt före­mål; äv. anv. som lek­sak jakt.sport.bumerangkastbumerangen an­vändes av Australiens ur­innevånareäv. bildligt om effekt e.d. som är mot­satt den av­seddabumerangeffektIrakkriget var av­sett att hejda terrorismens ut­bredning men det kan visa sig bli en bumerangsedan 1854; 1965 i bildlig bemärkelseav ty. Bumerang, eng. boomerang med samma betydelse; av australiskt språk wo-mur-rang med samma betydelse