SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bunk`e substantiv ~n bunkar bunk·en1vid skål med plan botten anv. vid mat­lagning och bak, för förvaring av mjölk m.m. kokk.kopparbunkematbunkeplastbunkehon hällde ljummen vätska över jästen i bunken och rörde omsedan 1547trol. samma ord som fornsv. bunke ’last­rum; last; hög; packe’, urspr. ’ngt klumpigt’ 2samlad mängd av vissa före­mål provins.utstr.JFRcohyponym2hop 1cohyponym2hög 1 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen