SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bunk`ra verb ~de ~t bunkr·aribl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad förnya drivmedelsförrådet om far­tyg (el. fartygs­besättning) sjö.far­tyget bunkrade (upp) i Marseilleäv.skaffa förråd av ngt, särsk. av livs­medel, drycker m.m., ofta till far­tyg el. till fest vard.bunkra mat in­för jul­helgenbunkra (upp) (ngt), bunkra (upp) (med ngt)sedan 1931Subst.:vbid1-127762bunkrande, vbid2-127762bunkring