SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bun`senbrännare substantiv ~n äv. vard. bunsenbrännarn, plur. ~, best. plur. bunsenbrännarna bunsen|­bränn·ar·enen gas­brännare med het låga som inte sotar anv. t.ex. på kemiska laboratorier verkt.sedan 1897till efter­namnet på upp­finnaren, den tyske fysikern och kemisten R. W. Bunsen (1800-talet)