SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bux`bom substantiv ~en ~ar bux|­bom·enen ständigt grön (giftig) buske med vanligen små läderartade, tätt­sittande blad en vanlig häckbuske, klippt i o­lika former bot.skogsbr.buxbomshäckden tunga doften av buxbom på kyrko­gårdenäv. om mot­svarande virke, ofta anv. i träsnideriarbetenbuxbomsbordsedan mitten av 1400-taletSvenska växtnamnfornsv. boxbom; av lågty. bussbom med samma betydelse; till bux-, ur lat. bux´us, grek. pyk´sos ’bux­bom’, och 1bom; jfr boett, bomull