SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bågna [bå`gnael.båŋ`na] verb ~de ~t bågn·ar●till­fälligt böjas (eller buktas ut­åt) till följd av stark på­frestning om före­mål i starkt och elastiskt material form.träden bågnade i den hårda vinden○ofta mer el. mindre bildligt, i ut­tryck för att ngt är över­fulltskåpen bågnade av alla upp­tänkliga tinghan var så rik att plån­boken bågnadebågnasedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. bughna; jfr isl. boginn, no. bogen ’böjd’; besl. med båge, böja Subst.:vbid1-128677bågnande