SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bädd substantiv ~en ~ar bädd·en1sär­skilt an­ordnad, mjuk ligg­plats för sömn och vila heminr.JFRcohyponymsäng 1cohyponymläger 1 dunbäddextrabäddöverbäddhan kröp över till hennes sida av bäddenhon vakade varje natt vid moderns bäddpriset var 150 kronor per bädd i sov­salarnahan gjorde sig en bädd av gran­rishon gjorde i ordning en bädd på golvet åt hundenäv. med ton­vikt på till­stånd som kräver vila e.d.i sammansättn. dödsbäddsjukbäddsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. bädder, äldre bädher; gemens. germ. ord, ev. besl. med bale 2naturligt eller konst­gjort under­lag i form av ett förhållandevis djupt skikt av varierande material geol.betongbäddflodbäddgrusbäddjordbäddnagelbäddstrandbäddhusets bädd ut­görs av flera lager bjälkar och planklägg upp köttet på en bädd av strimlad grön­salladbäcken rann över en bädd av mjuk, grön mossaäv. om lager av berg­art som om­sluter annan berg­artsedan 17453vanligen i sammansättn. an­ordning för stöttning av far­tyg som håller på att byggas särsk. i form av en rad lutande klossar sjö.bäddstockavlöpningsbäddstapelbäddsedan 1773