SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ka verb ~de ~t bök·aribl. med partikel, särsk.omkring, runt, upp gräva eller röja med svårighet så att det blir o­reda NollJFRcohyponymrota hon bökade runt i hand­väskan efter cigaretternaspec. om grisar och vild­svingrisarna bökade om­kring efter ollonvild­svinen hade bökat upp hela gräs­mattanäv. i fråga om liknande an­strängande och o­skön rörelse e.d.en hel hög med spelare höll på och bökade fram­för kassenböka (efter ngt) (i ngt), böka (med ngt)sedan 1633jfr sv. dial. bauka ’gräva, rota’; jfr boka 3 Subst.:vbid1-129333bökande, vbid2-129333bökning; bök