SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`kig adjektiv ~t bök·ighelt o­ordnad NollJFRcohyponymrörig den bökiga eftermiddags­trafikenäv. med ton­vikt på handlingeno­bekväm och stökig en bökig matchdet är bökigt att ha små­barnen med sig när man handlaräv. bildligto­strukturerad fram­ställningen är o­nödigt bökigbökig (för ngn) (att+V)sedan 1940