SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ta verb ~de ~t böt·artvingas betala (viss summa i) böter som juridisk på­följd jur.hon fick böta 600 kronor för fel­parkeringäv. bildligtsona han fick böta med sitt liv för sin o­försiktighetböta (BELOPP) (för ngt/SATS), böta (med ngt) (för ngt/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. böta ’ersätta, gott­göra; plikta med’; bildning till 2bot Subst.:vbid1-129581bötande