SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cembalo [çem´-el.tçem´-] substantiv ~n, plur. ~r äv. cembali cemb·alor·naett klaver­instrument vars strängar ljuder med en spröd klang genom att de knäpps av taggar när man slår an tangenterna musikJFRcohyponym1pianocohyponymklavecin spela cembaloen konsert för cembalo och stråk­orkestersedan 1887av ita. cembalo med samma betydelse, förk. av clavicembalo; till lat. cla´vis ’nyckel’ och cym´balum ’cymbal’