SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cen`sus substantiv, ingen böjning, n-genus cens·us1regel som kräver viss förmögenhet för röst­rätt eller valbarhet i inte fullt demokratiska samhälls­system (i Sverige till 1918) pol.censusbestämmelsecensusstrecksedan 1850av lat. cen´sus ’folk­räkning; förmögenhet’, till cense´re ’granska; värdera’; jfr censor 2in­samling av upp­gifter om med­borgarna i ett land spec. i Romar­riket om mantals- och skatt­skrivning samh.spec. äv.folk­räkning sedan 1784