SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
chansning [çaŋ`s-, çan`s-äv.∫aŋ`s-, ∫an`s-] substantiv ~en ~ar chans·ning·enförsök som inte har allt­för stor ut­sikt att lyckas men som i bästa fall kan ge mycket gott resultat spel.sport.tid.JFRcohyponymgissning 2cohyponymäventyr 1cohyponymvågstyckecohyponymvågspel en ren chansningatt bjuda slam var en vild chansning, men den gick hemen chansning (på ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1948