SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
chaufför [∫åfö´räv.∫afö´r] substantiv ~en ~er chauff·ör·en(titel för) person som yrkesmässigt kör bil eller buss trafik.yrk.taxichaufförchauffören på bussen var käck och hjälpsamnu­mera är det inte många som kan kosta på sig egen chaufförngn gång äv. om icke yrkesmässig bil­förarenär de hade druckit vin fick sonen rycka in som chaufförsedan 1901av fra. chauffeur ’eldare; chaufför’, till chauffer ’värma; elda’; till lat. calefac´ere ’göra varm’; jfr echaufferad, kalfaktor