SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ciabatta [(t)çabat´a] substantiv ~n ciabattor ciabatt·anett ljust, ganska segt bröd som jäst länge innan det gräddats urspr. italienskt kokk.sedan 1995av ita. ciabatta eg. ’gammal ut­gången toffel’, med an­spelning på brödets form och konsistens