SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
citadell´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en citad·ell·etmindre fästning in­om system av befästningar med upp­gift att vara sista till­flykt för besättningen mest histor.mil.stadens citadell från 1200-taletsedan 1636av ita. cittadella, diminutiv av città ’stad’; av lat. ci´vitas ’sam­hälle’; jfr city, civil