SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
clou [klo´] substantiv ~n clounhöjd­punkt vid festlighet e.d. scen.tid.kvällens clou var NN:s fram­förande av ”O sole mio”ngts clousedan 1887av fra. clou ’spik; glans­nummer’; av lat. cla´vus ’spik’