SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cosinus [ko`-äv.ko´-] substantiv, ingen böjning co·sin·uscosen grund­läggande trigonometrisk funktion som för en spetsig vinkel i en rät­vinklig triangel kan ut­tryckas som förhållandet mellan när­liggande katet och hypotenusan mat.JFRcohyponymsinuscohyponymtangens cosinus för 60 grader är 0,5cosinus (för TAL)sedan 1850av nylat. cosin´us med samma betydelse, samman­dragning av lat. complimen´ti sin´us ’komplementsinus’