SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dabb`a sig verb dabbade dabbat dabb·arbegå ett o­nödigt miss­tag vard.komm.hon dabbade sig på det enklaste taletdabba sig (på/i ngt)sedan 1864trol. till sv. dial. dabb, dabbe ’klump; dum­bom’ Subst.:vbid1-131930dabbande