SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1dagg substantiv ~en dagg·envatten­droppar på marken som upp­kommit genom kondensation särsk. under sommar­nätter meteorol.daggfriskdaggvåtmorgondaggdet hade fallit dagg på nattenäv. bildligt om tunt över­drag på växt(del), som på­minner om daggi sammansättn. daggblåmjöldaggsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. dag; gemens. germ. ord; jfr dugg
2dagg substantiv ~en ~ar dagg·enett straff­redskap i form av en tåg­ända förr anv. på far­tyg samh.äv. om liknande redskap med en blyklump på ett snöreblydaggsedan 1765av nederl. dag med samma betydelse; av o­känt urspr.