tryckår: 2009
dal
substantiv ~en ~ar
dal·en●större, vanligen långsträckt, nedsänkt del av jordytan
ofta mellan bergsträckningar så att den klart avgränsas mot omgivningen
geogr.rum.JFRcohyponymbäcken 4
dalsidafloddalhängdalen bred dal, nedskuren i en urbergsplatåen dal som gröpts ut av inlandsisen○ibl. med tonvikt på förutsättningarna för växtlighet etc.den frodiga grönskan i dalarnaen bördig och välmående dal○äv. bildligt, särsk. i uttryck för ogynnsamt läge e.d.hans liv har haft både toppar och dalarkraftbolagen måste kunna jämna ut toppar och dalar i eltillgångenvandra i dödsskuggans dalsedan 1313intyg utfärdat av biskop Brynolf i Skara om gränsdragning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. dal; gemens. germ. ord, urspr. ’håla, urholkning’; jfr däld
Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst.Psalmboken 251:1 (Carl Olof Rosenius 1847)
