SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
darr`a verb ~de ~t darr·aro­frivilligt ut­föra små snabba svängande rörelser med (del av) kroppen; ofta som ut­tryck för o­roligt fysiskt el. psykiskt till­stånd, särsk. rädsla psykol.JFRcohyponymskaka 1cohyponym1skälvacohyponymdallra hon darrade av trötthet och rädslaäv. om (ljudet av) röst e.d.JFRcohyponymvibrera 1 rösten darrade av harmäv. om icke-levande före­teelsedet darrade i markendarra (av ngt)darra i knäveckenseknäveck darra på manschettensemanschett 1 darra som ett asplövdarra häftigtvanl. p. g. a. rädslanervositeten gjorde att vittnet darrade som ett asp­löv i rätten sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. darra; trol. ljud­symbolisk bildn.; jfr dallra, dirra Subst.:vbid1-132780darrande, darrning; darr