SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
darrocka [dar`-] substantiv ~n darrockor darr|­rock·antyp av rocka som bedövar sitt byte med hjälp av elektriska stötar från organ bak­om huvudet; före­kommande bl.a. i Atlanten och Medelhavet zool.sedan 1836till darra (bytet råkar i krampaktiga skakningar av de elektriska stötarna)