SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
de`gel substantiv ~n deglar degl·artyp av eld­fast och kemikaliebeständig skål av­sedd för upp­hettning av ämnen till mycket hög temperatur kem.rum.tekn.porslinsdegelsmältdegelsedan 1522Läke- och örte-böckergemens. germ. ord, eg. ’form; formningsredskap’; besl. med deg