SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
deklame´ra verb ~de ~t de·klam·er·arkonstnärligt läsa upp dikt komm.JFRcohyponymrecitera på all­män begäran deklamerade han Tegnérs ”Det eviga”deklamera (ngt)sedan ca 1780 i sin nuv. bet.; 1593: ’hålla hög­tidligt tal’; 1784: ’an­vända tomma, patetiska fraser’av lat. declama´re ’ropa högt; hålla tal­övning’; jfr nomenklatur, reklamera Subst.:vbid1-133400deklamerande, vbid2-133400deklamering; deklamation