SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
demiurg [-ur´g] substantiv ~en ~er demi·urg·envanligen best. f. skapare av sinne­världen där själen hålls fången i mots. till den högste Guden; enl. gnostisk lära relig.sag.yrk.äv. (hos Platon)världsskapare sedan 1821ur grek. demiourgos´ ’hant­verkare; skapare’, eg. ’person i offentlig verksamhet’ Suckar, suckar äro elementet, i vars sköte Demiurgen andas.Erik Johan Stagnelius, Suckarnes mystär (1821)