SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
demon [´n] substantiv ~en ~er demon·enond ande i folk­tro o.d.; särsk. som orsak till psykiska orostillstånd relig.sag.yrk.han beskrevs ofta som en man jagad av demoneräv. neutralt i antika kulturerlägre ande­väsen äv. försvagatvanligen i sammansättn. demonregissöräv. som en sorts personifikation av ångesthans demoner höll honom vaken på nätternasedan 1797ur grek. dai´mon ’guda­väsen; ande’