SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
deshabillé [desabije´] substantiv ~n ~er des·hab·illé·er(kvinnas) natt­dräkt eller morgondräkt kläd.en luftig deshabillésedan ca 1755av fra. déshabillé med samma betydelse, eg. ’av­klädd’, till déshabiller ’klä av’; jfr habit