SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
devie´ra verb ~de ~t devi·er·arav­vika från det normala läget eller den rätta riktningen om ljus­stråle, kompass­nål m.m. fys.optik.deviera (från ngt)sedan 1860av lat. devia´re ’av­vika’, till vi´a ’väg’; jfr via, viadukt Subst.:vbid1-134537devierande, vbid2-134537deviering; deviation