SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
diagnos [-gnå´s] substantiv ~en ~er dia·gnos·enbestämning av vilken sjukdom eller vilket fel som före­ligger i visst fall af.med.tid.personlighetsdiagnosröntgendiagnosen säker diagnosställa diagnosläkaren var o­säker på diagnosende flesta som döms till rätts­psykiatrisk vård har diagnosen schizofrenien diagnos (av ngt), en diagnos (på ngn/ngt)sedan 1813av grek. diag´nosis ’under­sökning’, till dia´ ’genom; grundligt’ och gigno´skein ’lära känna’; jfr prognos