SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1diagona´l adjektiv ~t dia·gon·alsom förbinder två hörn i en mång­hörning som inte ligger in­till var­andra om sträcka mat.ofta all­männaresom löper på tvären i förhållande till ngn naturlig riktning diagonalbanddiagonaldäckskuggan föll diagonalt över fönstret (adv.)sedan 1807till grek. dia´ ’genom’ och goni´a ’vinkel’; jfr gon, polygon
2diagona´l substantiv ~en ~er dia·gon·al·ensträcka som förbinder två hörn som inte ligger in­till var­andra i en mång­hörning, t.ex. en rektangel mat.rum.diagonalerna i en kvadrat är ungefär 1,4 gånger längre än kvadratens sidaäv. all­männarehon gick på diagonalen över isenen diagonal (från ngt) (till ngt), en diagonal (mellan ngra)sedan 1744se 1diagonal